Hyllning

Jag var inne på Dze unnis blogg innan, och såg hennes inlägg om Ayumi Hamazaki och det första jag tänke var: "Eeeh, jag måste göra något liknande med min idol!" Copy-cat? Absolut. XD

Hur som helst; vem är det då jag syftar på? Såklart, ingen annan än Amy Lee från Evanescence. Alla som känner mig det minsta lilla vet om att jag tycker om Evanescence, men det är nog inte alla som vet om att jag tyckt om dem ända sen jag gick i 6:an. Så det blir då... 6 år iår, skulle jag tro! Jag föll då för "Bring me to life", som var jättepoppis då, och som Evanescence blev otroligt kända för. Men det var främst Amys röst som fick mig att börja gilla bandet (jag kunde nog inte tillräckligt mycket engelska för att kunna förstå deras texter helt och hållet då). Och även efter 6 år har jag fortfarande inte kunnat hitta någon med en vackrare röst, även och Junsu (DBSK) och Miyavi är inte långt efter. Hennes röst är så otroligt unik och vacker att jag bara ryser av att höra henne. Min största dröm (vad gäller musik nu) är att få höra hennes röst live; att få höra det live med egna öron och att höra det live via datorn är verkligen två helt olika saker.

Inte nog med att människan sjunger som en himla gudinna, hon är otroligt vacker också.

  

Hennes hår, smink och typ allting.. Det är alltid perfekt! *__*

  

Och jag älskar hennes kläder så enormt mycket! Alltid jättesnygga och originella kläder. Om det är någon kändis jag vill byta garderob med så är det Amy Lee!

I övrigt så är Amy bara en sån extremt mysig tjej och hon är en sån bra förebild för tjejer. Amy sa i en intervju att hon aldrig kommer att ha så djup urringning att hon visar brösten, till exempel. Bra, tycker att det ska vara fler som tänker som hon! Dessutom är hon så sjukt duktig på att skriva låttexter . ^^

Verkligheten är inte vacker

Jag tror att något är seriöst fel på mig. Inte för att jag inte har förstått det sedan länge, men det slog mig extra hårt idag.

Jag klarar inte av verkligheten.

Jag har sagt till vissa av er, att jag hela tiden tänker som om jag levde i ett drama. Och jag håller fast vid det. Jag gör och säger alltid saker som om jag var i ett drama, och det stör mig så enormt. Jag tror inte att någon kommer att riktigt förstå, men jag känner mig ifrånkopplad från verkligheten. Det har jag märkt nu när min mp3 varit sönder. Vanligtvis brukar min mp3 funka så att jag kan komma ifrån allting och bara vara själv. Då slipper jag höra alla människorna omkring mig och slipper då bry mig. Min hjärna får en paus, ungefär. Och får jag inte då lyssna på musik, så blir jag trött, lättirriterad och jobbig (till och med mer än vanligt). Så jag kan bokstavligen inte leva utan min mp3. Jag behöver den verkligen.

Därför är jag sur över att jag inte kommer att kunna köpa en förrän nästa vecka, om jag har tur. Hittade en på Media Markt för 600 kr (4 GB, kan spela både musik och video, 32 h speltid, etc) som var verkligen jättefin. Men jag har inga pegnar nu så jag kan inte köpa den! Kan ju tala om att jag blev ledsen.
 
19 dagar kvar~


Dagens person(er): Amelie <3
Dagens låt(ar): Super Junior - Sorry, sorry
Dagens lektion: Engelska
Dagens motto: "Om det är något du önskar, tveka inte; fångar du inte det nu så kommer det att komma undan."

Val i livet

Jag kände mig närmre döden än på länge idag.

Jag och Ana diskuterade cancer lite smått imorse, eftersom hon hade tagit sista vaccinet mot livmoderhalscancer och hon undrade om jag också skulle göra det. Och senare idag så pratade vi om cancer på biologin också. Och jag har insett en sak om mig själv; om jag någonsin skulle drabbas utav cancer så vill jag inte ha medicinsk hjälp för att förhindra den, såvida det inte är något jätteviktigt jag måste göra. Får jag cancer så ska dö utav det, har jag bestämt. Och chansen att jag får cancer är inte så jätteliten heller, eftersom vi har det i familjen. Både farmor och min ena farbror fick det och båda är döda. Men jag tänker inte vara av ekonomisk belastning för min familj och jag vill inte heller förhindra något som min kropp har bestämt sig för. Det känns inte naturligt. Okay om jag hade råkat ut för en bilolycka eller liknande, då vill jag få livsuppehållande medel, men inte för något som är naturligt. Så får jag cancer så är det kört för mig, helt enkelt.

En annan sak också; tycker ni att det är okay att utföra medicinska experiment på djur bara för att kunna hitta ett botemedel mot sjukdomar som drabbar oss?

Själv tycker jag att det är helt stört att vi gör det. Visst, det vore hur najs som helst om vi hade botemedel till dödliga sjukdomar, men ska man verkligen utsätta djur för dessa sjukdomar? Är det rätt att spruta in cancerceller i råttar och liknande, och sen bara testa botemedel mot vissa utav dem medan de andra får stå ut med att ha sjukdomen? Vi vill inte ha dem, så varför ska andra djur behöva? Äckligt är det. Det spelar ingen roll att det kan rädda tusentals personer, jag tycker fortfarande att det är fel.

Dagens person(er): Ana
Dagens låt(ar): Super Junior - WHAT IF, Super Junior - Why I like you
Dagens lektion: Matte
Dagens motto: "If homosexuality was a disease then we could all just call in queer. 'I'm sorry, can't work today. I still have the queer'"

Vägen

Ta ett steg, känn hur mörket smyger sig på
Du kommer inte undan från det
hur mycket du än försöker
Vänta, stanna... lyssna
Hör du fjärilens vingar slå?
Det är tröstande, lugnande
Ljudet försvinner allt längre bort
Du känner själv hur du bli svagare
i kropp, men starkare i sinne
Stanna inte längre
Gå vidare
Du kan inte längre leva där du är
Du måste gå
Stanna aldrig mer
Glöm

$%&"##%#""

Vart gick allting fel?
Är det mitt fel för att ha varit för upptagen med mitt liv för att se?
Är det hennes fel för att hon inte är här?
Är det hans fel för att han förstör allt?
Är det hennes fel för att hon inte förstår och vägrar se?
Är det hans fel för att vara så distanserad?
Eller är det hennes fel att hon inte pratar?
                                                   Borde man sätta skulden på någon ens?

Varför visste jag inte? Varför kunde jag inte se att det skulle hända?
Ska jag säga något nu?
Ska jag skrika och slå?
Ska jag vara tyst?
Ska jag uppmana?
Eller ska jag låtsas som ingenting?
                                             Alla andra är så bra på det..

Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag vill tillbaka till tiden då jag inte visste sånt här.....

RSS 2.0