Modevisning och sommarångest?
Då har man spenderat ungefär 2 veckor med att inte göra mycket mer än att slappa och vara med kompisar. SÄMST, MANDY. Fast det har varit sjukt skönt ändå. Jag har saknat att gå sån lång tid utan att känna enorm press på sig, utan 500 deadlines till veckan efter, och utan allt ansvar. Fast jag måste ta igen allt nu. Bajs också.
Har börjat skissa upp lite kläder till modevisningen som kanske, eller kanske inte, blir av till höst. Håll tummarna för mig, allihop! Ni lovar väl att komma om det blir av, eller hur? :D
Om 6 dagar nu så är Frida i Växjö igen. Woho~ Det har hon inte varit sen höstlovet! Ska blir jättekul att träffa henne igen, har saknat skitungen jättemycket. Jag menar, när jag, hon och Kiks är tillsammans så får jag ju sömnbrist, ont i magen (det händer alltid av någon konstig anledningen) och jag blir mobbad hela tiden. Kan livet bli bättre? Nej, men seriöst. Jag har saknat att ha oss alla tre tillsammans, det är så härligt ändå. Trots de negativa sakerna.
Miyavi i september då. Hooooooboy. Detta kommer att bli tufft. Okay för att jag är mer mentalt förberedd nu än vad jag var förra sommaren, för nu har jag ju faktiskt sett honom. Men det kommer att bli värre just pga samma anledning. Att få se honom på scen igen... Jag hade inte vågat hoppas på att det skulle hända så snart efter den förra konserten. Och nu har ju så mycket ändrats sen förra året också; hans stil har gått 180 grader, han är gift och HAN KOMMER ATT VARA PAPPA DÅ. Miyavi... pappa... På något sätt funkar det inte, och på ett annat så är det helt perfekt. Jag antar att jag får ändra min syn på Miyavi från och med nu.
7 veckor kvar av sommarlovet nu ungefär, varav två ska spenderas på Frida och Kicki. Sen blir det plugget igen. Det finns faktiskt en sak jag ser fram emot med skolstarten, och det är att få lära känna de nya PDP:arna. Själv kommer man ju att vara en IB2:a, så man får ju se till att hälsa dem välkomna till familjen och lära dem reglerna. Som att det är ett måste att få hela skolan att hata en.
Det ska bli kul att få se deras miner. >:D
Tjoflöjt!
Har börjat skissa upp lite kläder till modevisningen som kanske, eller kanske inte, blir av till höst. Håll tummarna för mig, allihop! Ni lovar väl att komma om det blir av, eller hur? :D
Om 6 dagar nu så är Frida i Växjö igen. Woho~ Det har hon inte varit sen höstlovet! Ska blir jättekul att träffa henne igen, har saknat skitungen jättemycket. Jag menar, när jag, hon och Kiks är tillsammans så får jag ju sömnbrist, ont i magen (det händer alltid av någon konstig anledningen) och jag blir mobbad hela tiden. Kan livet bli bättre? Nej, men seriöst. Jag har saknat att ha oss alla tre tillsammans, det är så härligt ändå. Trots de negativa sakerna.
Miyavi i september då. Hooooooboy. Detta kommer att bli tufft. Okay för att jag är mer mentalt förberedd nu än vad jag var förra sommaren, för nu har jag ju faktiskt sett honom. Men det kommer att bli värre just pga samma anledning. Att få se honom på scen igen... Jag hade inte vågat hoppas på att det skulle hända så snart efter den förra konserten. Och nu har ju så mycket ändrats sen förra året också; hans stil har gått 180 grader, han är gift och HAN KOMMER ATT VARA PAPPA DÅ. Miyavi... pappa... På något sätt funkar det inte, och på ett annat så är det helt perfekt. Jag antar att jag får ändra min syn på Miyavi från och med nu.
7 veckor kvar av sommarlovet nu ungefär, varav två ska spenderas på Frida och Kicki. Sen blir det plugget igen. Det finns faktiskt en sak jag ser fram emot med skolstarten, och det är att få lära känna de nya PDP:arna. Själv kommer man ju att vara en IB2:a, så man får ju se till att hälsa dem välkomna till familjen och lära dem reglerna. Som att det är ett måste att få hela skolan att hata en.
Det ska bli kul att få se deras miner. >:D
Tjoflöjt!
Sommarlov~
Äntligen sommarlov! Firade min första dag av mitt sista sommarlov med att kolla på Music Core med Kicki imorse och sen kolla lite på film och allmänt chilla med Mita och Benny. Det var nog en evighet jag lekte med bara dem, om ens någonsin. Jag minns inte ens. Men kul var det i alla fall. De är trevliga små barn, även om Mita nog är liiite för Donghae-fixerad. XD
På tal om Donghae; jag kollade på en fanvideo med Super Junior som Kicki hade tipsat mig om. Och jag kan ju meddela att jag fortfarande tänker på den. Jag tror jag såg den i torsdags eller onsdags. Minns inte ens. Men fy fan, jag får fortfarande typ ont i hjärtat bara jag tänker på det. Jag tror faktiskt Super Junior har tagit över som min favoritgrupp i Korea, vilket är lite lustigt. Men den videon fick mig verkligen att komma ihåg varför jag gillar dem så himla mycket. Och det är helt underbart, trots att jag grät ett tag efter det.
Och på tal om att gråta (ja, jag försöker att hålla en röd tråd, eller nåt); jag ska se Miyavi i September! När jag såg att han hade skrivit upp Sverige på sin turnélista så brast det, och jag började panikgråta, kunde inte sluta på minst 10 minuter! XD Jätteläskigt var det, men jag tror att det var på grund av en massa stress som hade byggts upp och redan flera besvikelser (både Miyavi och Tegomass var inställt nu i Maj) som var orsaken till att en sån liten sak påverkade mig så starkt. Men nu ligger min biljett i säkert förvar hemma hos Frida, och jag kan knappt vänta tills jag håller den i min hand. <3
Skolan är som sagt över nu, och jag kunde inte ha varit gladare. I och med resultaten från mock examsen så blev min sommer så mycket bättre nu; 4:a i biologi, 5:a i matte, engelska, svenska och historia, och en 7:a i spanska. En förbättring med andra ord. Det är ju najs, men jag har fortfarande en lång väg att gå. Hur som helst, så är det bara ett år kvar, vilket känns både bra och dåligt. Kommer att sakna gymnasiet. Men en sak gör att jag i alla fall längtar lite till hösten, och det är ju att det då kommer en ny kull utav IB-barn. Det ska bli en massa skoj att lära känna dem. :D
Jag såg det idag, hur mycket vi har ändrats. Om jag hade kunnat hade jag nog vridit tillbaka tiden, bara för att kunna vi skulle kunna skratta tillsammans som vi gjorde då. Jag saknar den tiden, innan allting gick fel, och jag vill verkligen tillbaka, även om det skulle betyda att jag måste stå ut med all smärta från då. För jag vet inte längre vad det är jag känner, och den här förvirringen är nästintill värre än smärtan. Nästan.
På tal om Donghae; jag kollade på en fanvideo med Super Junior som Kicki hade tipsat mig om. Och jag kan ju meddela att jag fortfarande tänker på den. Jag tror jag såg den i torsdags eller onsdags. Minns inte ens. Men fy fan, jag får fortfarande typ ont i hjärtat bara jag tänker på det. Jag tror faktiskt Super Junior har tagit över som min favoritgrupp i Korea, vilket är lite lustigt. Men den videon fick mig verkligen att komma ihåg varför jag gillar dem så himla mycket. Och det är helt underbart, trots att jag grät ett tag efter det.
Och på tal om att gråta (ja, jag försöker att hålla en röd tråd, eller nåt); jag ska se Miyavi i September! När jag såg att han hade skrivit upp Sverige på sin turnélista så brast det, och jag började panikgråta, kunde inte sluta på minst 10 minuter! XD Jätteläskigt var det, men jag tror att det var på grund av en massa stress som hade byggts upp och redan flera besvikelser (både Miyavi och Tegomass var inställt nu i Maj) som var orsaken till att en sån liten sak påverkade mig så starkt. Men nu ligger min biljett i säkert förvar hemma hos Frida, och jag kan knappt vänta tills jag håller den i min hand. <3
Skolan är som sagt över nu, och jag kunde inte ha varit gladare. I och med resultaten från mock examsen så blev min sommer så mycket bättre nu; 4:a i biologi, 5:a i matte, engelska, svenska och historia, och en 7:a i spanska. En förbättring med andra ord. Det är ju najs, men jag har fortfarande en lång väg att gå. Hur som helst, så är det bara ett år kvar, vilket känns både bra och dåligt. Kommer att sakna gymnasiet. Men en sak gör att jag i alla fall längtar lite till hösten, och det är ju att det då kommer en ny kull utav IB-barn. Det ska bli en massa skoj att lära känna dem. :D
Jag såg det idag, hur mycket vi har ändrats. Om jag hade kunnat hade jag nog vridit tillbaka tiden, bara för att kunna vi skulle kunna skratta tillsammans som vi gjorde då. Jag saknar den tiden, innan allting gick fel, och jag vill verkligen tillbaka, även om det skulle betyda att jag måste stå ut med all smärta från då. För jag vet inte längre vad det är jag känner, och den här förvirringen är nästintill värre än smärtan. Nästan.
